Kulturkollos ”Veckans utmaning” lyder som följer:
Vilka är de tre mest minnesvärda böcker eller filmer om ”Trasiga människor och spruckna själar” som du har läst/sett? Berätta gärna också om det är någon karaktär du minns särskilt väl.
Jag skulle vilja påstå att jag läst en del romaner och noveller med trasiga människor och spruckna själar, även om man såklart kan definiera detta på olika vis. I vissa verk kanske man mer kan ana att det är detta det handlar om, och i andra verk är detta mer uppenbart. Tre minnesvärda böcker jag läst är:
1. Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam.
Jag blev så berörd, så oerhört berörd. Det är ingen tvekan om att det Miriam varit med om skulle kunna knäcka exakt vem som helst. Samtidigt som detta är en alldeles hemsk och sorgsen historia som kretsar kring bland annat andra världskriget och koncentrationslägren som fånge, så är det så mycket mer och en roman som berättar om hur man, trots att man är trasig och sprucken, kan samla kraft och hitta tillbaka till livet…
2. Susan Abulhawas Morgon i Jenin.
Den här är en roman som tar upp det här med krig på ett närgånget sätt. Romanen förklarar hur komplicerad konflikten är angående Palestina – Israel och visar också på hur fruktansvärt ett krig kan vara på nära håll. Det är utan tvekan så att samtliga i romanen är trasiga och spruckna, och det hemskaste är också att romanen på ett verkligt sätt förklarar att livet är så pass orättvist att man kan få nya revor i kropp och själ, trots att man kanske börjat läka i alla fall något…
3. Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar”.
Det handlar inte om ett krig, men det handlar om en tid då många själar trasades sönder och många sprack som personer, då så många som vågade älska tynade bort för alltid… AIDS har man alltid förstått är hemsk och rätten att älska någon annan har aldrig känts så nära och vackert (dock skört) som i den här romanen. Av författarintervjuer att döma känns det även som att Gardell beskriver sin och andras verklighet alldeles för mitt på prick. Jag sörjer mänskligheten, jag sörjer sjukdomen, döden och till viss del kärleken som gör att allt det där kan göra så fruktansvärt och extra ont…
